Tystnad

Det är märkligt hur tyst det blev efter diverse avslöjanden om kungens och kungafamiljens skatteplanerande och aktieägande i skumma företag. Våra kungliga högheter har i alla fall sålt aktierna i regnskogsskövlande företaget Aracruz. Liten tröst i alla fall att det nån enstaka gång händer att folkets vilja får effekt även på det imuna kungahuset..

Jag var nästan övertygad om att den här gången skulle det få spinn och att monarkins vara eller icke vara skulle debatteras vilt i TV och på ledarsidor. Men icke. Men nu måste det börja närma sig någon sorts bristningsgräns. Kungahuset kan väl ändå inte vara både imuna och osynliga?

Lärare spioner i Folkpartiets våta dröm..

.. som nu ser ut att bli verklighet när SÄPO föreslår ett angiveri-system bl. a. i landets skolor. Man vill "fånga upp extremistiska tendenser". Man vill spionera på misstänkta elever och ungdomar, vilket givetvis i Folkpartiets och SÄPO:s über-rasistiska tolkning blir ungdomar med muslimsk bakgrund. Första, andra, tredje.. generationens invandrare. Går man inte fri från terroristmisstankar förrän namnen bli försvenskade och ens familj bott i Sverige i ett halvt sekel? När religionsfriheten är ett minne blott och alla som vill slippa hetsen mot hela islam tvingas konvertera till lutheransk protestantism?

Åsiktsregistreringen har nått nya höjder (eller snarare djup) och Sverige blir mer och mer likt stater som USA och Storbrittanien där allt fler medborgerliga fri- och rättigheter sätts ur spel för en hetsjakt på muslimer.

Det är en utveckling som skrämmer vettet ur mig.


Läs Ida Gabrielssons (ordförande i Ung Vänster) uttalande

Oförstånd eller missförstånd?

Efter att kyrkan ställt sig positiva till förbön för homosexuella par och att kvinnoprästmotståndare inte ska prästvigas har den riktigt reaktionära delen av Sveriges kristna startat ett upprop. Laestadianerna (kanske fler homofob-grupperingar?) hotar att lämna Svenska Kyrkan. Erling Wälivaara, kristdemokrat och laestadian, leder Laestadianernas 'uppror' mot Svenska Kyrkan och hotar att lämna samfundet. I en intervju för en vecka sedan i Nordnytt jämför han homosexuella med kleptomaner och pyromaner. Det helt absurda uttalandet ska tydligen vara ett stort missförstånd och säkert inget som homosexuella känner sig diskriminerade av;

Riksdagsledamoten Erling Wälivaara (kd) tycker inte att hans uttalande har med
politiken att göra, och han tror inte heller att de homosexuella känner sig
diskriminerade av det han sagt.
– När de homosexuella hör mig som
kristen säga att de är lika mycket värda som mig, tror jag inte att de kan
missuppfatta det och känna sig diskriminerade, säger
Wälivaara.

Att folk har protesterat och tagit avstånd från honom under veckan, partiledningen likväl som RFSL, verkar ha gått honom förbi. Jag lovar att när folk i Piteå gick ut på gatorna för att protestera mot attackerna mot de homosexuella, så protesterade de mot reaktionära och hetsande gubbar som Wälivaara också.

Vari "missförsåndet" skulle ligga är svårt att se. Kvinnoprästmotståndaren och homofoben Wälivaara har vid flertalet andra tillfällen uttalat sig på liknande sätt. Och i sitt parti är han inte ensam även om det den här gången var lite väl magstark, till och med för KD.

Ett enat vänsterparti med allt annat än vänsterfiender

Vi är många som sett den helt absurda rapporteringen från Vänsterpartiets kongress och tänkt att förklaringen om "förnyare" kontra "traditionalister" inte blir mer sann bara för att media och Stig Henriksson med vänner upprepar det gång på gång.

Vänsterpartiet har en stor och stabil majoritet för att bedriva vänsterpolitik, både före och efter kongressen. Ett litet, men högljutt, fåtal tycker att en skattefinansierad välfärd och satsningar på en massa jobb inom den gemensamma sektkorn är förlegat. Åsikter som, naturligtvis, inte finner gehör i ett socialistiskt parti.

Att få det till att Vänsterpartiet är i den största krisen någonsin eller att kritiker kuppas bort och mobbas och gud-vet-allt är löjeväckande. I demokratiska processer har en politisk linje vunnit, en annan förlorat. Inget konstigt med det. Partimedlemmar som absolut inte kan ställa sig bakom de program och beslut som tagits gör bäst i att lämna partiet. För miljöpartiet eller diverse oheliga borgerliga allianser. Väl bekomme.


Läs Ali Esbatis Det naturliga steget