Igår vid lunchtid greps den frukade Hagamannen. Skönt. TV intervjuade tjejer i Umeå som berättade om den skräck han försatt en halv stads befolkning i. I åtta år.
Innan han fick ett namn och ett ansikte utgick man ifrån att han var en ensam galning. En onormal man med onormala relationer till andra människor, främst kvinnor. För det måste väl vara så en våldtäktsman är? Bestialisk och nästan inte från denna värld.
Inte kan väl en våldtäktsman vara gift, ha barn och ett fast jobb? Hagamannens vänner tycker att han är "fin och gullig" och släktingar säger att han "har fina föräldrar och har uppfostrats väl". Lugn, sympatisk och trevlig. Din granne. Din man. Din bror eller vän. Vem som helst. Våldtäktsmän är vanliga män. Män med kontrollbehov. Män som visar sin kontroll genom den största förnedring och kränkning du kan tänka dig; våldtäkt.
Monstret Hagamannen visade sig vara en helt vanlig man. Varför är alla så förvånade?
Läs om vardagsrädsla: Umeåuppropet
Läs Katarina Wennstams bok om våldtäkt: En riktig våldtäktsman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Poängen är att det är helt vanliga män som våldtar och misshandlar. Dom har vanliga jobb, familj och väldigt SÄLLAN psykiska sjukdomar. Med tanke på hur många män som våldtar sina flickvänner/fruar/sambos så kan det ju inte vara så att alla de är psykopater. Du kan nog fråga vilken kvinna som helst som jobbar eller söker stöd hos kvinnojouren; män som slår och våldtar finns i alla samhällsklasser. Dessutom skulle nog många i deras närhet beskriva dom som just "gulliga och trevliga".
Skicka en kommentar