Vår Lenin är tillbaka!

Om en god vän som vi brukade kalla Lenin (Lena)

En god vän som brukade vara aktiv i Ung Vänster för några år sedan ringde mig igår. Hon satt och såg Fredrik Reinfelt på SVT och ibland är det väl det enda som behövs för att känna ett starkt behov av att organisera sig och kämpa för att sånna som han inte ska få peta på vår anställningstrygghet, vår a-kassa eller våra liv.

När valets allvar och ödestyngd blivit allt mer klar för var dag som går är det nog svårt att bara se på och inte göra allt man kan för att krossa Alliansens dröm om regeringsmakt. För vi skulle få flytta från våra lägenheter. Inte bara för att vi skulle bli av med eventuell anställningstrygghet och rimlig lön, a-kassa eller vad som nu håller en över vattenytan. Men också för att våra hyresrätter skulle omvandlas till bostadsrätter som vi aldrig kommer ha råd med. Därför är jag gladare än glad att hon vill kämpa med mig, med oss, för våra rättigheter.

Internationella kvinnodagen, som är på onsdag, gjorde väl också sitt. En dag när vi lite extra uppmärksammar våldet mot kvinnorna, löneskillnaderna mellan könen och de vansinniga ideal som tvingar unga tjejer till ätstörningar. Nu blir det flygbladsutdelning och tal i Kalix på Internationella Kvinnodagen (mer info på Ung Vänsters hemsida senare idag, förhoppningsvis)

Välkommen tillbaka, Lena!