Jag har tidigare skrivit om ett fenomen på min arbetsplats som är allt annat än ovanlig.
Idag blev det glasklart än en gång.
Det har varit ganska lite att göra i klippväg på Parken, eftersom det inte har regnat på evigheter. Då har jag istället fått vattna och rensa med det andra gänget. Fine. Men när det är dags att åka runt och kolla om det växt någonstans har gubbarna skyndat sig att åka (märk väl, även "rens- och vattningsgubben skyndar med). Det är som om de har känt sig tvingade till att, sedan jag blev anställd att klippa, återställa balansen (eller obalansen, snarare) snarast möjligast genom att ta med sig den enda gubben i rens- och vattningsgänget och lämna mig i detsamma.
Igår åkte jag faktiskt med och kollade var det behövde klippas. Great, på Böles förskola. Då har jag i alla fall någonting att göra i morron förmiddag, tänkte jag. I morse hade en gubbe (übermansgrisen, skulle kan vi kalla honom) kommit tillbaka från semestern. Han frågar rensningsgubben om det behövs klippas någonstans. "I Böle" säger jag. Och übermansgrisen vänder sig till rensningsgubben och säger, "Då åker vi!".
VA I HELVETE?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar